5.19.2015

En väldigt viktig fråga

Hejsan!
Jag tycker det är väldigt starkt av dig att skriva så öppet om den ätstörning du hade. Jag har läst många av texter du skrivit/delat och det har hjälpt mycket! Jag skulle vilja ställa en fråga till dig som du absolut inte behöver svara på om du inte vill, men om du vill: min bästa vän har anorexia och det är väldigt hemskt för mig att se henne tyna bort både kroppsmässigt men även personligheten hon en gång hade. Därför undrar jag hur dina vänner hjälpte dig när de märkte att du hade problem? Jag brukar prata om det med henne och hon har erkänt men hennes förbättringar är inte stora nog. Jag är rädd för att hon ska bli inlagd på sjukhus och skulle jätte gärna se henne få någon slags behandling. Tack!! Du verkar som en väldigt stark människa och som sagt om det är jobbigt behöver du absolut inte svara. Kram på dig!


Hej fina du! Tyvärr är anorexi väldigt svårt att "hjälpa" någon ut ifrån, vilket gör att den tyngd du känner vilande över axlarna som närstående är så mycket svårare att bära. Självklart bör du vara där för henne - få henne att förstå hur irrationellt hennes beteende är, försök dela med dig av din egen, förhoppningsvis hälsosamma, inställning till mat. Försök att inte låta dig luras av bortförklaringar, anorektiker är utmärkta lögnare (tro mig, jag har själv suttit där och ljugit tills ansiktet blir blått). 
Går ni i skolan? Har ni en skolsyster? I så fall, gå dit. Berätta om din oro, om hennes hälsotillstånd och att det är allvarligt. Om hon inte har någon samtalskontakt kan detta ordnas via skolan. Prata med hennes föräldrar, om du inte vill att hon ska veta att det är du, berätta det för dem. En person (tack den som gjorde detta) gjorde så med mig och gick till skolsyster. Jag var arg, länge, men den personen gjorde antagligen att jag inte blev så sjuk som jag hade kunnat bli. Det är jag evigt tacksam för. 

I övrigt - låt inte henne dra ner dig i liknande känslor kring mat, kropp och så. Det är så himla himla svårt, och du får inte låta din energi försvinna därför att du försöker ge henne allt du har. Ta hand om dig själv, och försök hjälpa på ett mindre konkret sätt. Och en sak till; kommentera inte vad hon äter, kommentera hur hon mår. Det kan ge motsatt effekt annars. 

Puss. 

2 kommentarer:

  1. Istället för att kommentera matmässigt eller utseendemässigt då det ofta triggar, kan man ge komplimanger för frisyr, klädval, smink osv istället för hur kroppen ser ut!

    SvaraRadera
  2. "Under stjärnhimmeln klockan halv elva på kvällen i ett tåg mot en annan stad är man inte blyg. Man är alldeles för ivrig." Det skrev du till mig för några år sedan när jag var blyg och osäker. Idag är jag inte det, jag pratar mest av alla och säger alltid det jag tycker oavsett vem som lyssnar. Du skrev det där i slutet av ett mail och jag har haft de meningarna i minnet varje dag sen du skrev dem. Du är så bra My, har alltid sett upp till dig. Tror jag var 12 när jag mailade dig första gången om kärleksproblem, idag är jag 15 pch tillsammans med världens finaste kille och jag mår så mycket bättre än vad jag gjorde då. Du är bäst My. Bäst.

    SvaraRadera