9.24.2014

om balans

när jag var femton år var jag ständigt på väg någonstans. bokstavligen talat. det var som att jag aldrig riktigt satt ner och reflekterade över vad det var jag höll på med, som om det var oviktigt så länge jag hann till bussen, gjorde alla läxor, träffade sju miljarder vänner och inte glömde nycklarna. som om mitt huvud inte var viktigt så länge dagens sysslor var klara. som om jag kunde hålla uppe en fasad och få den att kännas på riktigt trots att allting bara var ångest. 

när jag var sexton år var jag apatisk. låg och stirrade upp i taket och räknade sekunder, minuter, dagar och väntade på att det bara skulle ta slut. Freud menar att det värsta människan kan drabbas av är ångest, och jag tror att det är sant, för när man är sexton år och inte vågar röra sig så är det någonting som blivit fel. (jag trodde att jag skulle bli av med felet genom att gå ner i vikt, 0/10 would not recommend)

jag var sexton när jag hamnade på sjukhuset, för att apatin tog över och gjorde att jag inte ens orkade ge mig själv näring, för att det var en psykisk ansträngning som inte kunde prioriteras. anorexi är en fenomenal paradox där man som drabbad motsätter sig en grundläggande instinkt om överlevnad, och jag var väldigt produktiv med att praktisera den paradoxen. tyvärr.

jag tror att någonstans insåg jag att jag var för mycket kontraster och lite för lite gråskalor. någon gång mellan läkarmöten, matteprov och cafébesök förstod jag att det var någonting fundamentalt med livet som jag totalt missat, någonting som jag på något sätt lyckats undvika att lära mig. balans. att en 12-timmarsdag inte fungerar varenda dag, men att det inte går att stirra upp i taket heller. att det inte löser sig genom att inte äta alls eller äta alldeles för mycket. att man inte löser ett jävla skit av att distansera sig från sig själv och göra saker av tvång. 

jag tror jag har lärt mig det nu. faktiskt. och det är jättejättejättefint.

about balance

2 kommentarer:

  1. ja, detta är så träffande

    SvaraRadera
  2. Du är så jävla fin och otrolig. Tyckte bara att du skulle veta det.

    SvaraRadera