12.04.2013

om en hjältetid

För en tid sedan var Han ung. Det fanns fortfarande en feberhet, darrande dröm om framtida hjältedåd och framgångar, fortfarande en hoppfullhet i de ännu starka händerna och skarpa ögonen. Med sitt mörka hår och sina vassa kindben borde han ha fått göra världen till sin arena, men livet kom emellan. Det blir ju så. 

Egentligen började allting i 50-talets Karlshamn, en hamnstad där den jättelika, mörka oljefabriken fortfarande utgör den främsta arkitektiska signalementet och segelbåtarna ligger på tork under vinterhalvåret som stora djur i dvala. Han ville studera, rymma bort till Göteborg. I storstaden kunde man förändra, påverka, skapa nya saker. Han hade blyertsfläckar på händerna och tecknade ner små skeva hus på varenda krogservett och tidningsbaksida, i sitt huvud var han en känd arkitekt som fick lägga till en bit av sig själv i New Yorks skyline.

När livet kom emellan blir Han inte arg. Ilska tjänar ingenting till, och arbetet på oljefabriken var kanske hårt och orättvist, men gav mat på bordet som ingen utbildning kunde bidra med. Blyertsfläckarna täcktes av olja, damm och små, små partiklar av asbest som letade sig in i Hans lungblåsor, men han märkte ingenting. Partiklar märks inte.

När Hon dök upp med stålblå blick och permanentat hår, hundra gånger starkare än honom, föll han pladask, även bokstavligt. Två våningar ner genom ett fabriksgolv med en punkterad lunga och alla revben brytna senare tar ryggen stryk. Partiklarna rotade sig, men de märktes inte. Hon pysslade om, tittade till, behöll lugnet. Suckade över cigaretterna men klagade inte. Han slutade ändå, femton år och tio månader innan partiklarna tog livet av honom.

Han byggde ett hus åt henne. Ett hus byggt av kärlek och cement, som skulle hålla för allting. De flyttade in och hann leva ett par år innan partiklarna långsamt började döda cellerna och lägga dem på hög. Det gick fort, och först trodde Han att det var cigaretterna. Han grät, bad om förlåtelse, plågade sig själv med tanken ”Om inte bara…”. När partiklarna blev bevisade och asbesten fanns på röntgenbilderna som små, små svarta granbarr, tog hjältekraften slut. En eftermiddag försvann den allra sista styrkan och de gamla händerna som inte kunde teckna längre, inte ens de skevaste hus, slutade darra. Allting slutade darra.


Alla hjältar sänker huvudet någon gång. 

(saknar dig morfar)

13 kommentarer:

  1. alltså så fruktansvärt fint. jag önskar så att jag kunde skriva som du my.

    SvaraRadera
  2. du är väldigt väldigt duktig på att skriva ska du veta, väldigt rörande berättelse!

    SvaraRadera
  3. hört talas om ponton? du borde verkligen skicka in dina texter dit. du är fantastisk my

    SvaraRadera
  4. du är bäst, bäst, bäst

    SvaraRadera
  5. Herregud så fantastiskt vackert. Du målar med ord (och ett sådant starkt avslut) <3

    SvaraRadera
  6. Önskar jag hade samma begåvning som du, väldigt berörande och fint!

    SvaraRadera
  7. otroligt fint skrivet

    SvaraRadera
  8. Hej! Jag funderar lite, tycker att det är kul att du kallar dig för feminist och ändå handlar hos (= STÖDJER) kvinnoförnedrarna American Apparel. Dubbelmoral much? Vad har du att säga om det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. att vara feminist är inte att vara på ett visst sätt. jag försvara INTE AA, däremot anser jag att samtliga storföretag är både sexistiska och kapitalistiska i sin marknadsföring, AA ingår där. Att skära bort alla dessa företag från sin konsumtion hade självklart varit att föredra, men då jag redan handlar 90% second hand blir det svårt. Förstår din tanke, men anser inte att det är dubbelmoral då det knappast finns någon handbok för hur man "ska" vara som feminist. Som feminist väljer jag att få vara hur jag vill, tjock, smal, dum, smart, snobbig, sportig, you name it. Det är min rättighet och den försvarar jag. Inte AA.

      Radera
  9. Ditt motargument är att likna med: "jag kämpar för svartas rättigheter men är ändå med i landets rasistparti för jag tycker ju faktiskt om deras fina partikläder. Detta är dock inte dubbelmoral för jag försvarar inte partiet och jag går bara på 10% av mötena!!!"".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är faktiskt inte alls samma sak. Det är som att säga att man inte får lov att kämpa och stå för saker bara för att man inte är fläckfri. Jag är övertygad om att du inte följer alla dina egna "regler" för vad du står för. Jag kämpar mot konsumsionsamhället och ändå äger jag en mobil, kläder, massor av materiella föremål. Och ja, jag borde sälja allt jag äger och har för att vara helt hängiven, men även om jag inte gör det så förändrar inte det mina åsikter.

      Radera
    2. Tycker att det är det rätt kontraproduktivt att angripa en annan feminist för att hen inte är "hängiven nog" för att hen köper x föremål i y butik. Att splittra upp den feministiska rörelsen i frågor på detaljplan angående något som en butik hjälper inte den feministiska rörelsen, tvärtom gör man bara en parodi på sig själv.

      Och varför lägga så mycket kraft på att skuldbelägga andra feminister, som trots allt är aktiva och organiserade i organ för ett mer jämställt samhälle?

      Radera
  10. Ville bara önska dig god jul. Du är superfin och bäst!
    Kram

    SvaraRadera