8.24.2013

[en sång.]

hej mina kära vänner. förlåt för tystnaden, usch jag vet. har för 17 haft fullt upp hela tiden, har knappt haft tid att sova nästan. [önskar jag att jag kunde påstå.]

ärligt talat har livet mest varit i vägen, på ett bra sätt, antar jag. det märks att sommaren håller på att ebba ut nu när kantarellerna dyker upp i butikerna, folk börjar krydda maten med annat än citron och gräslök och mina fingrar blivit som istappar mest hela tiden.

jag har börjat skolan nu också, naturklassen på spyken. det känns fint, bra liksom, som att det var dags nu. som att även om det blir tidiga bussar och hjärtklappningar av alla trappsteg så känns det rätt okej, är rätt peppad faktiskt. låter lite melankolisk känner jag, men uppriktigt talat är det mestadels höstmysigheten som har börjat komma, som gör att jag blir lite mer mig själv och lite mindre panik-vad-fan-gör-jag inuti liksom.

varma pussar och kramar i höstrusket, ät mycket svamp, drick mycket te, plugga mycket matte. 
vi hörs, när vi hörs. som vanligt. 

1 kommentar: